Åhhh, älskade Chubby. Varför var cancern tvungen att ta dej ifrån mej? Jag saknar dej så. Samtidigt vet jag nånstans långt inne, att du har de bättre nu. Du slipper lida o kan nu springa helt opåverkad av din smärta som cancern orsakade dej.
Jag saknar dej nåt fruktansvärt. Dina stora gosiga öron o ditt lena huvud. De fina bruna ögonen som jag älskade att titta i. Våra fina promenader i skogen o våra ”kurragömma lekar”. Din stora fina tass som brukade komma på mitt knä när jag inte klappat dej tillräckligt. Jag saknar hela dej, min fina underbara Chubby Bubby!
Jag älskar dej o du finns alltid i mitt hjärta ♥
